Skinka.

En nerdonkad jänta på loftet. Övertrött till bristningsgräns. Full i fniss och med knäppa, nästintill perversa tankar.
Är det inte härligt :)?

Kan inte säga annat än att Månsson var på samma nivå tidigare då hon började skria om att hon föreställde mitt kära loft överfyllt av skinkor.

Linas blå fastnade vid ett tillfälle i fjärren. I tanken kunde hon höra det stilla bruset av vingar. Hon fantiserade stilla om ponny-hästar som i sakta mak svävade runt hustaken på Mauritz Hansensgate 4.

Ingen förstår. Och jag förväntar mig inte att någon ska förstå heller.

Men ibland är det bara det sjukaste, mest meningslösa som leder till de härligaste gapskratten.

(Tummen upp för Rudolf i "Sunes jul" säger jag bara).

Kul att se dig idag Tuttan :D! Får det bli oftare av tycker jag.

Nu har jag sagt mitt, jag ger upp för idag.







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0