Den sällsamma kärleken.

Den kan vara euforisk, fantastisk och helt enkelt underbar.
Men den kan också vara destruktiv, smärtsam och olycklig.

Jag väljer att tro att kärleken i grund och botten är något bra, även om den nu kan kännas avlägsen och inte nog så förvirrande.
Hur vet man vad som är rätt? Vem det ska vara? Hur vet man helt enkelt?

Jag har svårt för att bli kär, men har däremot väldigt lätt för att bli kär i kärleken. Drömmer, fantiserar och hoppas att jag en dag ska få den där stiliga karln på vit springare ( föredrar om någon hötting kommer glidandes på en fin motorcykel, men ponny får duga, hade ej heller sagt nej till en fin cab..).

Jag har en fånig bild på hur jag vill att allt ska vara :). Jag kan vara lite bestämd så.
En riktigt drömmare helt enkelt. Men det kan även vara farligt att drömma liiite för mycket.
För det blir ju sällan som man tänkt sig, right?

Just nu är jag här, i Kalifornien. Männen här är små fjantar med flottig frisyr, för mycket muskler och aningen för tighta jeans. Liker vi ikke.
Och de män som finns här söker i regel en liten blond hötting i kort kort, med snygga skor och svallande lockar.

Inget av det gillar jag. Även om jag har många snygga skor. Visst, nu är jag orättvis. Självklart är det inte så här. Men jag kan säga till alla svenska tjejer : HÅLLER NI INTE MED OM ATT SVENSKA MÄN ÄR MYCKET FAGRARE :F?

Har i dagarna haft lite hemlängtan. Längtan till den svenska sommaren. De ljusa nätterna. Dofterna. Flirtandet. Bruna ben. Glittrande ögon och bländade leenden. Klänningar och bikinis. Bara känslan som man känner, att man är het! Iskall öl och doften av grillat. Om någon har tur, lite försynt prassel i någon buske. Någon stjäl en kyss eller två. Kanske till och med tre.

Inget slår den svenska sommaren. Inte ens sommar i Los Angeles.

Idag är det första mars. Tre månader till juni. Och därefter 16 dagar till. 3 månader och 16 dagar.

MISSFÖRSTÅ MIG INTE!

Jag älskar att vara här. Så glad att jag gör detta och jag är otroligt stolt över mig själv! Men jag känner någonstans djupt i mitt inre att jag inte hör hemma här :P.
Jag passar bäst där skogen är nära, passar bäst på en liten pub med billig öl. Passar bäst på ett litet ställe.

Men det är otroligt skönt att vara anonym här, det kan jag meddela ;).
Världen är allt bra stor, men lite plats tar jag allt ;P.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0