Mina systrar.

Häromdagen hittade Molly och Silje och vår kusin Linus en död fågel i trädgården. Mina systrar vart tagna och det bestämdes att det skulle hållas en liten begravningsceremoni.

Linus tar efter jordfästningen ton och sjunger "Ja må hon leva...".
Det hela är tydligen mycket rörande då Mollys ögon fylls av tårar.

"Ja visst ska hon leva, ja visst ska hon leva
ja visst ska hon leva uti hundrade ååååår",
sjunger Linus med sin lilla röst.

Det blir för mycket för Molly som med ett tjut rusar iväg och grinar hysteriskt.

En liten tystnad.

Silje tar på sig ansvaret att sjunga.

" Somna min lilla, sov vid mitt hjärta
du är mig nära, du är min smärta"...
sjunger Silje med grötig, tårfylld röst.

Hon tycker antagligen att det hela är så vackert att även hon rusar iväg under hysteriskt gråt.

Tur de är såna djurvänner mina älskade små systrar ;).


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0